Frilansguiden, avsnitt sex: Kritiska Kristina vaknar till liv
Hej igen!
Välkommen till nästa inlägg i vår prissättningsserie här på Brainvillebloggen.
De senaste veckorna har vi borrat i hur du kan hantera kunder som försöker pressa dina priser, samt tittat närmare på konkreta strategier för att bemöta osäkra kunder på ett bra sätt.
En, i mitt tycke, ofta bortglömd faktor i prissättningssammanhang handlar dock även om din egen inställning till dig själv. Hur du förhåller dig till dig själv, värderar din tid och vad du kan tillföra och hur du talar till dig själv kommer att påverka hur framgångsrik du blir som konsult i det långa loppet.
Precis lika mycket, om inte mer, som du jobbar med att bli duktigare på dina säljprocesser, noggrannare med dina offerter och avtal och professionell i din externa marknadsföring – precis lika viktigt är det att den utvecklingen sker parallellt med din egen.
Idag har turen därför kommit för oss att titta på:
Kritiska Kristina vaknar till liv
🤷♀️ Problem #6: Du är din egen värsta fiende och nedvärderar och förminskar konstant din egen kompetens. Parallellt är du perfektionist ut i fingerspetsarna och ställer ofta fullständigt orimlig krav på dina egna leveranser, din tillgänglighet och roll som konsult.
🚩 Risk: Du tar dina egna kunskaper för självklara och förstår inte att ta tillräckligt betalt. Är det riktigt illa kanske du till och med kommit på dig själv en och annan gång med att även frikostigt kritisera ditt arbete framför kunden och börja peka ut alla “fel” med det – trots att kunden faktiskt är nöjd! Det finns en hög risk för att kunden, även om hen är nöjd, så småningom börjar uppfatta dig som en jobbig, negativ och ängslig leverantör att arbeta tillsammans med. I värsta fall kanske du rentav förmår kunden att börja leta efter fel på ditt arbete, på grund av ditt eget destruktiva fokus.
✅Lösning: Vet du med dig att du också är av slaget Kritiska Kristina, försök att jobba med eländet på ett konstruktivt sätt! I dialogen med mina kunder brukar jag exempelvis försöka lösa det här med humor och självdistans. Alla mina kunder vet därför vid det här laget att den värsta kritikern i arbetsprocesserna utan undantag kommer att vara undertecknad. Och när jag lik förbannat kommer på mig själv med att gå in i det här beteendet är jag noga med att försöka konstatera det krasst, skratta åt det och låta bli att fastna där. Lättare sagt än gjort, men det går.
En annan konkret strategi som jag tycker hjälpt mig mycket är att våga prata öppet om det här med mina företagarvänner. Ska jag leverera viktigt material så försöker jag numera att alltid se till att jag har en backup-person jag kan vända mig till i processen. Alltså helt enkelt en pålitlig person jag kan ringa till om (när) jag är på väg in i mina petimeter-tokigheter.
Backup-personen bör med fördel vara en person med skinn på nästan, som kan slå dig på fingrarna och säga “Skärp dig för fan och sluta krångla till det!”.
Just de där orden verkar ofta magiskt på mig och får mig att inse att ingen faktiskt behöver (eller ens efterfrågat) 15 sidor mötesanteckningar och att det räcker fint med korta anteckningar och övrigt matnyttigt i en bilagd PDF till exempel. Det är i vanlig ordning bara perfektionisthjärnan som vill överarbeta saker och ting som inte ska överarbetas.
Något av det svåraste att jobba bort som entreprenör tror jag är just perfektionismen. Samtidigt är det ironiskt nog mer eller mindre avgörande att faktiskt kunna göra just det. Kom ihåg: Du bemästrar antagligen redan perfektionismen. Du behöver inte träna mer på den och den kommer i de flesta fall trigga mer ångest än dopamin.
Så hur kan du träna på det här då? Här några konkreta övningar som du kan börja applicera redan i dag:
- Jobba inte klart allting innan du skickar till en kund. Bjud in din kund att få vara med lite mer iterativt istället! Utöver att det sänker kraven på dig gör det i bästa fall även dina arbetsdagar lite roligare och mer sociala.
Din kund får en chans att lära känna dig närmare och förstå din arbetsprocess. Dessutom upplever hen antagligen även att hen blir respekterad och har en bättre chans att leda ert projekt i en annan riktning, om det skulle behövas.
Manuel, Brainvilles vd, och jag jobbar till exempel väldigt ofta på det här sättet. Jag tror faktiskt att det en av anledningarna till att vår affärsrelation blivit så långvarig, eftersom vi vet precis var vi har varandra vi det här laget, vågar dela material som fortfarande är att betrakta som ”work in progress” och är bekväma med att ta upp både ris och ros och alltid lösa eventuella meningsskiljaktigheter på ett schysst sätt.
Vad skulle hända om du sänkte kraven på dig själv, redan i dag? Vad har du liggandes på ditt bord som stressar dig just nu? Finns det något som du faktiskt kan ta bort, låta bli eller göra lite slarvigare? Våga testa och se vilka effekter som uppstår. - Sluta uppge tid och rum hela tiden! För oss perfektionister ligger ofta struktur, ordning och reda och tydliga tidsramar varmt om hjärtat. Samtidigt är det just de bitarna som till syvende och sist också kan bli oerhört stressande. Ett konkret exempel är alla dessa gånger du bara inte kan låta bli att skriva ut exakt när du ska återkomma.
Ponera att du får ett mejl. Du blir triggad. Lite stressad. Du behöver definitivt tänka igenom och titta på en del saker innan du kan svara kunden den här gången. Du vet inte exakt när du kommer att känna dig redo för detta, men i ryggraden sitter reflexen att du alltid borde och ska svara snabbt på mejl, annars… Ja, du vet inte riktigt, men annars!
Så du kan lik förbannat inte låta bli. Du svarar, tackar för uppdateringen och låter hälsa att du återkommer imorgon bitti. Helt i onödan. När ”imorgon bitti” kommer har du bara skapat helt onödig stress för dig själv. Visst kan det vara akut ibland, men i de flesta fall är det ju inte det.
Seriöst, gör dig tjänst och sluta omgående med den här ovanan! Från och med nu: Skriv bara ”Jag tittar och återkommer”. Jag lovar, det räcker så. Du visar och bekräftar att du sett, kommer att ta action och återkomma. Det räcker. - Lyssna mer, prata mindre. Vi perfektionister vill väldigt gärna vara förberedda. På allt. Allra helst upp till tänderna. Inför dina möten vill du läsa ett gäng underlag, kunna summera huvuddragen i dem vid behov, inför dina intervjuer vill du säkerställa att du kan ställa de mest unika och smartaste frågorna och självklart har du svar på alla frågor ditt intervjuobjekt kan tänkas ha till dig.
Hett tips: sluta vara så förbaskat förberedd hela tid. Missförstå mig rätt, jag vill och kommer aldrig att uppmuntra dig till att bli en slacker. Det är inte det vi pratar om nu. Det är stor skillnad på att vara en slarver och att leva med en perfektionism som blir problematisk även för dig själv. Du som läst ända hit är med största sannolikhet inte en slacker och det sätter saker och ting i ett helt annat perspektiv. I ditt fall skulle du antagligen både må och prestera bättre om du lyckades tygla din inre Kritiska Kristina lite mer.
Testa, så ska du få se!
Veckans träning: Anta utmaningarna ett, två och tre ovan under en vecka och utvärdera hur det går. Resultaten kan komma att överraska dig rejält.
/Malin
- Frilansguiden, avsnitt 1: Rätt betalt som frilans – hur gör man?
- Frilansguiden, avsnitt 2: ”Mellan tummen och pekfingret”
- Frilansguiden, avsnitt 3: Det här med äpplen och päron…
- Frilansguiden, avsnitt 4: Rabattjägarna och Blyga Beata
- Frilansguiden, avsnitt 5: Kontrollbehovs-Konrad och kalkylerna
- Frilansguiden, avsnitt 7: Fort och fel